Det börjar dra ihop sig för avresa och jag kan säga att resenerverna har gett sig tillkänna och det bränner i magen av oro för att jag kommer sakna halvt ihjäl mig efter mina fina ungar. Men det är ju trots allt bara en helg, och världens bästa farmor och farfar kommer ju och bor här och hjälper till med ungarna, och tar udden av mitt försvinnande en smula. Tror jag kommer sakna dom mer än dom kommer sakna mig.